Vi får aldrig glömma Sovjetkommunismens verkningar-del 2

Kommunismen i UngernUngern "uppfostrade" barn för kommunismens skull

”En lång rad händelser som fått mig att tycka illa om den Sovjetstyrda kommunistiska regimen i Ungern når sin kulmen när vi får veta att förskolan ”uppfostrar” vår 4-åriga dotter Nikoletta med tortyrliknande metoder för att jag ska rätta mig i ledet och följa det Ungerska socialistiska arbetarpartiet MSzP´s politik.”

Under sent 70-tal skrev jag en artikel för en Ungersk universitetstidning som handlade om att de privata företagen i Ungern gav en livsnödvändig blodcirkulation i landet som de kooperativa statliga företagen inte kunde ge. Artikeln godkändes och publicerades av rektorn och ansvariga på tidningen men i samband med att artikeln publicerades avbröts min dåvarande yrkeskarriär och jag fick en plats i motsvarigheten till fullmäktige i ett av Budapests områden. När politikerna i området förstod vad artikeln handlade om insåg de att artikeln borde ha stoppats innan den blev publicerad.

Jag talade ofta om orättvisor och att hård politisk järnstyrning inte löser Ungerns problem. Till övriga politikers besvikelse fick jag medhåll från många medborgare i området och regimen i Ungern beslutade sig för att jag skulle ”rättas in i ledet” för att stoppa mig och mina åsikter.

För att tysta mig valde regimen att använda sig av det jag älskade mest, min då 4-åriga dotter Nikoletta som gick på förskolan. Man utsåg en av fröknarna på förskolan att genom väl beprövade metoder ”uppfostra” Nikoletta med syftet att min dotter skulle påverka mig i rätt riktning.

Barnvisor byttes mot kampsånger om Lenin, sagor byttes mot historier om de stora kommunisterna och ryska partisaner, lek och bus möttes med tortyrliknande straff. Att äta sig mätt blev inte längre en självklarhet och varje försök att ta lite mer mat möttes med psykiska och fysiska straff. Att stå med händerna över huvudet eller att stå på knä med pannan lutad mot väggen i flera timmar var vanliga straff. Nikoletta förstod aldrig varför hennes fröken plötsligt förändras eller varför hon hindrades från att leka med de andra barnen. Nikoletta var då 4 år gammal.

En lång rad händelser som fått mig att tycka illa om den Sovjetstyrda kommunistiska regimen i Ungern nådde därmed sin kulmen när vi fick veta att förskolan ”uppfostrar” vår 4-åriga dotter Nikoletta med tortyrliknande metoder för att jag ska rätta mig i ledet och följa det Ungerska socialistiska arbetarpartiet MSzP.

Vi bestämde oss då för att lämna Ungern och ta oss till Sverige. Eftersom regimen bedömde att det fanns en risk för att vi skulle fly så fick bara min fru och min dotter tillstånd att resa till Sverige för att hälsa på bekanta. Jag skulle hållas kvar i öst som garanti för att de skulle komma tillbaka.  Av sin barndom i Ungern fick Nicki med sig sitt Lego, sin nalle och minnen från förskolan.

Strax därefter lyckas jag med mitt presskort resa in i Sovjetunionen och via den finländska gränsstaden Vainikkala ta mig in i Finland och vidare genom Stockholms skärgård till Stockholm där en ung lyckligt gråtande familj återförenades en dag i oktober 1980 och ett nytt liv kunde börja.

 

Lajos Jozsa

 

Detta är den andra delen av ”Vi får aldrig glömma Sovjetkommunismens verkningar” som Nikoletta inledde i förra veckan. Det här är Nikolettas pappas syn och tankar på den då Sovjetkontrollerade Ungerska kommunismen.

”-Detta är kommunismen för mig. Och vi kom lindrigt undan. Detta är min anledning till att jubla över att kommunismens massmord kanske skrivs in i skolplanen. Alla måste få veta. Vi får aldrig glömma” .-Nikoletta Jozsa

 

Be the first to comment on "Vi får aldrig glömma Sovjetkommunismens verkningar-del 2"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*