Var är det stora elupproret?

Brrrr – det är väldigt kallt för oss konsumenter, men ett varmt och behagligt affärsklimat för elkraftsjättarna Vattenfall, Eon och Fortum för att inte tala om staten som håvar in miljarder i ökade skatter när vi sätter fart på elvärmen.
Det vore på sin plats med några upproriska ifrågasättanden bland elkunderna. Är det rimligt att systemet skall vara så känsligt att priset alltid rusar i väg obehindrat så fort det blir riktigt kallt. Visst, tillgång och efterfrågan styr och att lagra elkraft på hög inför väntande vintrar låter sig inte göras. Men några ifrågasättanden är på sin plats en vinter som denna.
Är det rimligt att halva fakturan skall vara skatter av olika slag på en produkt som alla medborgare är så beroende av och som i huvudsak inte kan ersättas med annat?
Hur mycket har den trettioåriga bluffen att kärnkraften kan avvecklas kostat folkhushållet?
Vad kommer den ensidiga fokuseringen på vindkraft som framtidens energikälla att kosta? Vindkraftsutbyggnaden subventioneras med skattemedel och blir ändå ett dyrt (sannolikt det dyraste) tillskottet till elnätet. Vindkraften är inte bara ekonomiskt dyr, den kommer att förstöra stora skönhetsvärden i landskapet om vi inte passar oss. Den fria siktlinjen över slätten eller den karakteristiska trädprofilen över åsen kan snart vara ett minne blott.
Det är trettio år sedan slaget om kärnkraften stod. Då predikade många trosvissa om all den tekniska utveckling och minskade energiförbrukning som väntade inom ett par decennier. Vart tog allt detta vägen? Var finns i dag alla de som var så övertygande i sin argumentation för sol och vind. Trots alla miljarder som lagts på utvecklingsarbete är vattenkraft och kärnkraft fortfarande helt dominerande för produktion av el.
Det må vara ok att teknisk utveckling tar tid och att vi först efter många år av effektiviseringar och elsparande kan se några avtryck i form av minskad konsumtion.  Men för att på vägen fram mot ett energisnålt samhälle kunna fatta de rätta besluten är det nödvändigt att inte bara drömma om storskaliga omställningar utan också klart och redigt redovisa alla de restriktioner som vi har att möta.
I dag vilar energipolitiken tungt på att elkonsumenterna känner stor solidaritet med rejäla energiskatter och stora subventioner av skattemedel till vindkraft. Och detta oavsett hur stor vinterns elnota blir. Kan vi verkligen vara säkra på att hushållens uppoffringar är rimliga i förhållande till vad som är möjligt att uppnå? Är den tänkta energiomställningen så optimal att den är värd hushållens alla uppoffringar?  Det är knappast troligt. Som vanligt är det hushållen med minst resurser som får bära de tyngsta obekvämlikheterna.   För dem är vinterns dyra elräkning mest kännbar, för dem är det svårast att bära de allt högre boendekostnaderna som följer av de energibesparingskrav som ställs på bostäder.  När debatten uteblir, när ingen vill ifrågasätta om besluten varit så kloka och när alla drar åt samma håll, det må gälla miljöintressen eller något annat, är risken stor att målkonflikterna döljs och de svagaste rösterna tynar bort.
Ett stort eluppror vore på sin plats!!    
Läs mer här: DN, GP, SvD, SvD SvD DN
SvD FP FP
Lars Bergstig (FP) Gruppledare

Be the first to comment on "Var är det stora elupproret?"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*