Tio globala mål inför 2020-talet – och nio hot mot dem

Vilka är de verkligt globala långsiktiga utmaningarna för liberaler i vår tid? Varje försök att besvara den frågan stöter på två faror.

Den första faran är att resonemangen blir alltför hårt bundna till de samhällsproblem som just nu möter är mest uppmärksammade. Den andra faran ligger i det motsatta, i att helt koppla loss från samtidens problem. Den som blir alltför visionär riskerar att landa i utopier.

Ändå är det värt att låta arbetet med ett nytt partiprogram bli en process där visionerna bortom den rena dagspolitiken får utrymme. Det är med den utgångspunkten som jag tar mig friheten att lyfta fram tio globala mål som bör vara angelägna för liberaler i alla läger. 

  1. Demokrati. Av alla liberalismens segrar är ingen viktigare än genombrottet för den politiska demokratin. Men fortfarande lever en stor del av världens befolkning i halv- eller helauktoritära system. Liberaler måste gå i spetsen för att demokrati införts i världens alla länder och att de personliga fri- och rättigheterna respekteras. Det innebär bl.a. yttrandefrihet, fria val och flerpartisystem, press- och informationsfrihet, tros – och religionsfrihet, organisationsfrihet, enskild äganderätt och ett självständigt rättsväsende.  Värnandet av demokratin inkluderar även en kraftigt vidgad internationell rätt, som kan ge medborgarna skydd mot diktatorer och regimer som tillgriper systematiskt våld, etnisk rensning eller folkmord. 
  2. Bistånd. Demokratierna behöver samarbeta närmare kring ett kraftigt utbyggt internationellt biståndssystem, som kan bistå fattiga länder och folkgrupper, hjälpa till att skapa öppna och livskraftiga ekonomier och därmed bidra till den ekonomiska tillväxten. En viktig del av biståndet är insatser på skolans, undervisningens och hälsovårdens områden, mikrokrediter och stimulans till småföretagande och jordbrukets utveckling. Särskilt stöd bör riktas till individer, grupper och partier som engagerat sig i försvar för demokrati och mänskliga rättigheter. Detta demokratistöd bör ges i länder som är auktoritärt eller diktatoriskt styrda, i länder där demokratin är under uppbyggnad eller i länder där demokratin är under attack eller i fara. För att få största möjliga effekt och personligt engagemang bör en stor del av det offentliga (av staten betalda) biståndet förmedlas genom frivilliga organisationer och självständiga institutioner. 
  3. Marknadsekonomi. Marknadsreformer behöver fortsätta och marknadsekonomin bli allmänt accepterad som det ekonomiska system som ger störst möjlighet till ekonomisk utveckling och till demokrati, till personlig frihet och personligt engagemang och ansvarstagande. En fungerande marknadsekonomi förutsätter också att länder bygger upp sociala välfärdssystem, så att medborgarna erhåller en grundtrygghet och ett skydd mot ekonomiska motgångar och kriser. 
  4. Frihandel. Ett hållbart globalt frihandelsavtal behöver skapas (inkluderande länder som idag står utanför WTO, främst Kina) och protektionismen i bl.a. USA, Kina och EU trängas tillbaka. De fattiga länderna måste ges utrymme att utveckla sin export utan marknadshinder och tullmurar. 
  5. Migration. Att människor flyttar är inget hot utan ger chans till snabbare ekonomisk och social utveckling. Därför behöver de ekonomiskt och tekniskt utvecklade länderna ta till vara den chans som en liberaliserad invandringspolitik ger, och underlätta immigrationen och låta den bli friare. Det måste vara självklart att demokratier bör tillämpa en generös flyktingpolitik. 
  6. Miljö. Det internationella miljösamarbetet får inte svika sin uppgift att skyndsamt införa ett regelverk som är tvingande för de enskilda länderna. Miljöaspekter ska beaktas vid alla ekonomiska beslut. De som förorenar naturen ska också själva betala kostnaderna för föroreningen. 
  7. Nedrustning. Stormakterna får inte längre uppskjuta att ingå en överenskommelse om en stor nedrustning, i synnerhet i fråga om atomvapen och andra massförstörelsevapen. Till denna utveckling bör Sverige, fullföljande sin tradition, aktivt bidra. Det är också angeläget att förhandla fram ett allmänt accepterat internationellt avtal om begränsning av den globala vapenhandeln. 
  8. FN. Förenta nationerna behöver reformeras och säkerhetsrådet göras mer representativt (t.ex. med en plats för Tyskland). Likaså bör vetosystemet i säkerhetsrådet avskaffas eller begränsas. Det är också hög tid att de internationella finansiella institutionerna demokratiseras så att de bättre motsvarar de ekonomiska styrkeförhållandena i världen i dag (jag tänker t.ex. på Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika). 
  9. EU. Den europiska unionen behöver utvecklas till ett starkare samarbete både politiskt och ekonomiskt, helst i federal riktning. Den svenska självtillräckligheten och benägenheten att anse att vi är bättre och klokare än övriga Europa, eller att vårt välfärdssystem på alla punkter är bättre än de andras, måste lämna rum för mer av ansvarstagande för Europasamarbetet och för att EU blir ett verkligt bålverk för demokrati och mänskliga rättigheter. 
  10. Tolerans. Liberaler måste gå i spetsen för att bekämpa diskriminering mot olika utsatta grupper och minoriteter och att öka toleransen mellan olika folkgrupper. Politiskt sett innebär det naturligtvis att politiskt extrema grupper inte ska ges något inflytande över den förda politiken. 

Vilka är då de största internationella hoten? Här vill jag, utan inbördes rangordning, lyfta fram nio utmaningar där alla liberaler har anledning att känna farhågor. 

  1. Att nationalismen och intoleransen ökar, och att detta i sin tur medför ett hårdare samhällsklimat där de liberala idéerna och värdena får minskat inflytande. 
  2. Att våra politiker, på grund av hoten från terroristgrupper och enskilda extremister, inför lagar och bestämmelser som begränsar demokratin och den personliga friheten och integriteten. 
  3. Att atomvapen kommer i händerna på politiska extremister eller i övrigt obalanserade och hetsiga beslutsfattare. 
  4. Att den globala solidariteten minskar genom den ekonomiska krisen och att därigenom biståndet till fattiga folkgrupper och länder minskar. Detsamma gäller det internationella miljöbiståndet och det hela tiden nödvändiga stödet till demokrati och MR-insatser. 
  5. Att den politiska utvecklingen i Kina och Ryssland går mot större slutenhet och förtryck av demokratiförespråkare, MR-aktivister, minoritetsgrupper och oliktänkande. 
  6. Att uppslutningen kring FN, som är en stor tillgång för små och internationellt beroende länder som Sverige, försvagas. 
  7. Att åtgärder för att skydda miljön vidtas för sent, eller blir för svaga för att få önskad effekt. 
  8. Att den arabiska våren, på grund av begränsat stöd utifrån, i flera länder kommer att övergå i en auktoritär vinter i stället för en demokratisk sommar. 
  9. Att – genom omvärldens och främst USA:s passivitet – ingen fredsuppgörelse kommer att nås i Israel/Palestina-konflikten. Våldshandlingarna på båda sidor kommer i så fall att leda till en permanentning av den israeliska ockupationen av de palestinska områdena och en fortsatt utbyggnad av de israeliska bosättningarna, vilket i sin tur omöjliggör en fredsuppgörelse värd namnet. Därmed skulle området med omvärldens acceptans bli en permanent konflikthärd, präglad av koloniala förhållanden. 

David Wirmark (FP)

F.d. förbundssekreterare, partisekreterare och riksdagsledamot

Folkpartiet Liberalerna

Be the first to comment on "Tio globala mål inför 2020-talet – och nio hot mot dem"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*