Seminariet om utsatta EU-medborgare.

Måndagen den 20:e april anordnade Folkpartiet ett seminarium om utsatta EU- medborgare. Erik Ullenhag och Tina Acketoft var initiativtagare och Erik var även moderator på den efterföljande paneldebatten. Mycket av det kom att handla om romerna i Rumänien, delvis p.g.a. att det är där vi har mest erfarenhet och resurser hittills satsats.

Thomas Hammarberginledde med ett föredrag om hur romer av idag egentligen har det och problematiken de ställs inför, både i sitt hemland men även då de kommer hit till Sverige. Han har varit Europarådets högkommissarie för mänskliga rättigheter och är nu ordförande i Kommissionen mot Antiziganism. Han berättade om hatbrott och dagliga kränkningar, om hur många av dem är sjuka men får ingen sjukvård. För att kunna resa till Sverige har de tagit lån och de kan inte åka hem förrän de minst har tjänat ihop nog mycket pengar för att betala tillbaka lånen. Det blir många gånger svårt eftersom en genomsnittlig ”tiggare” får i dag bara ihop 60- 70 kronor om dagen. Ofta har resan hit kostat mellan 1500 och 2000 kronor.

Varför stannar de då inte kvar i Rumänien då (det handlar inte bara om Rumänien, Bulgarien och Ungern är två andra länder där det fungerar på ungefär samma sätt)? För att som rom är det mycket svårt att leva där. Antiziganism utnyttjas politiskt för att få röster i valen. Romerna har låg utbildning och detta beror oftast på att de helt enkelt inte tillåts gå i skolan. Om en skola tar in ett romskt barn så tar rumänska föräldrar ut sina barn från den skolan. Men även de som lyckats skaffa sig utbildning har svårt att få jobb. Romer är en andra klassens medborgare i många länder. Ofta får de bor i undermåliga hus där de inte ens äger marken som huset står på. De har inte heller ID-handlingar eller ens födelseattest.
Thomas uppmanade därför de närvarande att vi gemensamt måste ha en stark hållning till detta annars kommer högerextremister att dra nytta av situationen.

Rickard Klerfors, biståndsansvarig Hjärta till Hjärta pekade på ett annat problem nämligen att Rumänien har redigerat sina historieböcker. Det står ingenstans längre om att romer i flera århundraden varit slavar i Rumänien. Rickard har själv bott i Rumänien i många år och talar därför av egen erfarenhet hur det går till där nere. Han vet till exempel att romer har 15 – 20 år kortare medellivslängd än den genomsnittliga rumänen. Han har även märkt att den rumänska regeringen inte heller vet om hur det egentligen står till på lokalplan och varje region eller ”kommun” hanterar saken på olika sätt.
Att satsa på barn och se till att de får utbildning tyckte han, liksom alla andra, var A och O men det är en långsiktig lösning. Barn som börjar skolan nu kommer inte få användning för sin utbildning på 20 år så det behövs åtgärder på flera plan, samtidigt.

Ulla Armyr, ansvarig för Rädda Barnens verksamhet i Europa, gav oss en bild av hur Rädda Barnen arbetar nere i Rumänien. Där finns en egen, rumänsk, organisation som jobbar mycket med att integrera barn i skolgång. Många av dem vet inte hur man beter sig i ett klassrum eller i vissa fall ens hur man använder en toalett. På många ställen i Rumänien finns nu sommarskolor för just detta ändamål och de har lyckats bra. 97 % av de som går på sommarskola fortsätter sedan med att gå i vanlig skola. Det har blivit så lyckat att staten nu har tagit över ansvaret och driften av två av dessa sommarskolor.
Rädda Barnen har även en utbildningshjälp för äldre barn som aldrig gått i skolan, en så kallad andra chans. Där får de mycket undervisning i den sociala biten, hur man interagerar med andra barn i en skola. 94 % av dessa barn går sedan klart hela skolgången. Rädda Barnen strävar nu efter att kunna driva romska barns rättigheter på EU-nivå.
Ann Wedin, samhällspolitisk rådgivare i Svenska Röda Korset, pekade på att det inte bara är romer som är problemet. Många som härstammar från Nordafrika som bosatt sig i södra Europa kommer nu hit för ett bättre liv då den ekonomiska krisen slagit hårt mot länder som Spanien och Italien.
Hon ville ta upp till debatten hur vi i Sverige lever upp till de mänskliga rättigheterna. Hon menade även att vi måste styra upp hur vi hanterar problemet lokalt i Sverige för att som det är nu är det stora skillnader mellan olika kommuner och landsting. Där kom Martin Valfridsson bra in i bilden. Han är nationell samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare och håller just nu på med ett intensivt arbete med att åka runt i Sverige för att sammanställa olika arbeten och åtgärder. Det ska sedan mynna ut i en rapport som förhoppningsvis ska kunna uppmuntra kommunerna att jobba likriktat så att det inte spelar någon roll var i landet de utsatta befinner sig.

Sist av talarna var Eva Lindh, kommunalråd (S) Linköpings kommun. Hon var med för att Linköpings kommun lyckats så bra med sina satsningar på utsatta människor. Där beslutade men 2013 att med ett flertal insatser stödja Stadsmissionen. Det öppnades natthärbärgen och lunchserveringar. De ställde upp med rådgivning om hur människorna skulle kunna underlätta sin situation och förhoppningsvis snabbt återvända till sina hemländer. Linköpings kommun blev i samma veva stämda för att medborgare tyckte att det var slöseri med skattepengar. Detta blev till slut prejudicerande och det är numera okej för kommuner med akuta, tillfälliga hjälpinsatser. Det betyder i realiteten att t.ex. natthärbärgena var tvungna att stänga sommartid eftersom det annars inte kunde klassa vare sig som akut eller tillfälligt.

I den efterföljande paneldebatten ställdes måna intressanta frågor. En het potatis som diskuterades var om vi var tvungna att erbjuda barnen som kommit hit med sina föräldrar skolgång. Alla enades till slut att enligt Barnkonventionen så måste vi det men problemet som då uppstår är att vi skulle översvämmas med barn då föräldrarna skulle se en chans att låta dem få utbildning och etablera sig i Sverige. Föreningen HEM som jobbar med utsatta här i Sverige drog en parallell mellan de läger av husvagnar, som många irriterar sig på, och kåkstäderna i Sydafrika. De har varit nere där och pratat med ansvariga och då en kåkstad ”uppstår” är det första de gör att sätta upp toaletter, sen drar de dit elektricitet. Sven från HEM undrade om vi inte i Sverige var så pass humana att vi kunde ställa upp med en bajamaja i de läger vi har här.
Mycket av problemen går att lösa men vi måste ha tålamod. Det är inte så att folk i Rumänien, Bulgarien och Ungern blivit fattigare, det är så att de tidigare åkte ner till Italien och Spanien och hjälpte till med skörden av druvor, apelsiner och citroner. Nu när det är ekonomiskt kärvt i de länderna söker de sig hit. Att lösa problemen tar tid på grund av byråkrati och attitydproblem, det kunde alla vara överens om. Till exempel så har EU avsatt många miljarder för olika hjälpprojekt men pengarna utnyttjas inte. 2014 var ett rekordår, då utnyttjades hela 50 % av fonderna som finns.
Slutligen gavs ett råd till alla oss som inte vill skänka pengar i muggen till den stackars kvinnan eller mannen som sitter utanför din lokala affär. Skänk istället pengar till organisationer som hjälper till på plats. Som hjälper till med att bygga hus, utbildning, se till att folk får äga marken de bor på. Som ser till att folk inte behöver bo på soptippar och samla skräp för att överleva. Sen sist, men inte minst, se inte de utsatta som offer. De är människor de också. Prata med dem eller säg i alla fall hej och ge dem ett leende. Ge dem lite värdighet.

ÖA

Be the first to comment on "Seminariet om utsatta EU-medborgare."

Leave a comment

Your email address will not be published.


*