Ryssland baserar avancerade robotsystem i Kaliningrad

Kaliningrad är en rysk enklav som ligger längs Östersjökusten och är omgiven av Litauen i norr och öster samt Polen i söder.

Ryssland har sedan ett antal år tillbaka ett mycket modernt luftvärnssystem av typen S-400 baserat i Kaliningrad. Trots att detta system i sin natur enbart är defensivt kan det med sin400 kilometers räckvidd skjuta ned flygplan över Gotland, Öland och till och med så långt bort som Växjös utkanter och därmed utan någon som helst förvarning användas även offensivt och hindra svenskt flyg från att effektivt skydda svenskt territorium.

Till detta har man nu, enligt tysk media, fogat markmålsrobotar av typen SS-26 Iskander, även dessa med en räckvidd på 400km. Dessa robotar kan ses som en mycket avancerad ersättare till de under första gulf kriget välkända Scud-robotarna som användes för att terrorbomba Israel.

Mot dessa robotar saknar Sverige ett effektivt motmedel, även om vi placerar våra modernaste luftvärnsenheter i beredskap och inom räckhåll så skulle dessa med största sannolikhet inte kunna förhindra att de ryska robotarna når sitt avsedda mål.

Vi har nu ett Ryssland som inte bara rustar upp en militär som sedan kalla kriget fått förfalla man genomför dessutom anfalls övningar mot svenska mål och placerar ut robotsystem som kraftigt kan påverka den svenska försvars och beslutsförmågan.

  • Det är dags att vi återigen baserar trupp på Gotland.
  • Snarast inhandlar kvalificerade luftvärnssystem.
  • Återupprättar tillgänglig incidentberedskapen inom flygvapnet.

Genom dessa tre punkter skulle vi markera för omvärlden att vi är villiga att ta ansvar för vår egen säkerhet och samtidigt slå vakt om vårt politiska oberoende.

Andreas Norstedt (FP) styrelseledamot

På DN debatt fanns i veckan  en artikel i samma ämne skriven av en tidigare Järfällapolitiker, då mycket aktiv ledamot i kommunfullmäktige och i stadsbyggnadsnämnden, Per-Egon Johansson (kd). Han skriver om Sveriges försvarspolitiska uppdrag i Östersjöregionen och sammanfattar på följande sätt.

En viktig slutsats är att det inte är svenskt medlemskap i Nato som är viktigast utan svensk politisk och militär förmåga. Sverige har goda möjligheter att med relativt blygsamma insatser spela en betydande roll för att öka stabiliteten och säkerheten i Östersjöområdet. Det kräver följande av regering och riksdag i det pågående arbetet inför nästa försvarsbeslut:

– Förmåga att leva sig in i tänkbara framtida politiska och militära händelsekedjor i norra Europa.

– Vilja och ambition att definiera de svenska nationella intressena i närområdet.

Mod att ta ansvar och tillföra de militära resurser som behövs för att stötta den svenska politiska viljan i Östersjöområdet och visa solidaritet med de baltiska staterna och Europa.

Det militära förmågelyftet kräver en omfördelning av resurser inom försvarsanslaget och ett ekonomiskt tillskott i storleksordningen 4-8 miljarder kronor per år. Det är väl använda pengar om det kan bidra till att det nuvarande gynnsamma säkerhetsläget i Östersjöområdet kan bevaras. Alternativet med en öppen konflikt i Baltikum och en möjlig återgång till säkerhetsläget före 1990 skulle förutom tragedin för de baltiska folken kunna medföra ett behov av radikalt ökade försvarsutgifter i Sverige. Det är risker vi inte bör ta.
De nya militära förmågorna bör vara på plats relativt snart och senast 2018-2020 för att göra bäst nytta. Det börjar alltså bli bråttom då ett aktivt svenskt förhållningssätt ger de bästa förutsättningarna för Sverige att bevara fred och säkerhet i närområdet.

Klicka här för att läsa hela artikeln.

 

 

Be the first to comment on "Ryssland baserar avancerade robotsystem i Kaliningrad"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*