Riskkapitalbolagen och kommunerna

I veckan som gick (vecka 9) läste vi om Attendo vars ägare nu är redo att sälja vårdbolaget. Det är fråga om en affär på 6 miljarder som kan ge åtskilliga tiotals miljoner till

Lars Bergstig, Gruppledare Folkpartiet Järfälla

några anställda i ledande ställning.

Det är klart att många frågar sig vad kommunerna har för roll och betydelse i dessa affärstransaktioner. Attendo är ju en aktör också hos oss i Järfälla. 

 Några enkla basfakta är på sin plats. Den miljardmarknad som vi ser idag har vuxit fram under relativt kort tid, säg på knappt tio, femton år. Det är en ofullkomlig marknad eftersom några helt självständiga alternativ som är oberoende av kommunala beslut inte finns. Marknaden består av 290 köpare om vi bortser från landstingen. Fler kommuner än så har vi inte.  

Alla vårdsektorns aktörer agerar på politikens villkor. Riskkapitalet är mycket väl medvetet om detta. Attendo uttrycker det så här.

 ”Valet av produktionsmodell är beroende av politiska beslut, vilket innebär att Attendos tillväxtmöjligheter är beroende av opinionen och politikers syn på hur vård och omsorg skall bedrivas. Det är dock Attendos uppfattning att den nuvarande trenden mot en allt större andel privat vård och omsorg kommer att fortsätta. Tempot och inriktningen i denna utveckling är dock ytterst beroende av politiska beslut”. (Årsredovisning 2010).

 Offentlig sektor och privat företagande arbetar i intim samverkan. Men knappast på lika villkor. Inom få områden har betalaren/kunden en så stark ställning som inom vård och omsorg eftersom den har så stora möjligheter att själv ta över driften. Riskkapitalisten är helt i händerna på köparen/politiken. Jämför med alla andra branscher där alternativet att själv ta över produktionen sällan eller aldrig är ett alternativ. Företagens vinstbedömningar styrs därför av hur man bedömer kommunernas förhållningssätt till marknaden.   

Skyhöga värderingar

I ljuset av detta framstår riskkapitalbolagens finansiella bollande med ägarmiljarder i just vårdsektorn som egendomligt. Bolagen vare sig tillför eller binder kapital i sektorn, de tar inga risker för kundförluster. De köper företag utan annat inkråm än rätten att under ett antal år (ofta fyra, fem år) bedriva en verksamhet som helt betalas av kommunen. Risken är att beställningarna uteblir. Någon annan, t.ex. kommunen själv, kan lätt ta över personal och utrustning. Lokalerna har man aldrig haft något ansvar för. Förlusten stannar vid uteblivna vinster.

 I riskbolagens balansräkningar redovisas de tänkta vinsterna som immateriella tillgångar (goodwill) värda miljarder (Attendo 6 miljarder, Aleris 4 miljarder) medan de materiella tillgångarna värderas till några hundratals miljoner. Rätten att driva verksamheter som har så säkra betalare som kommunerna värderas i stora pengar.

Det är rimligt att möjligheten till framtida vinst på en verksamhet har ett visst, ofta stort, värde i ett företags balansräkning. Men den plusposten i företagets räkenskaper motsvaras ju inte av något värde hos kommunen. Vi upphandlar inte äldrevård enbart för att säljaren skall få möjlighet att göra en vinst.

Däremot kan säljaren äga en organisation, ett kunnande, ett management, en utvecklingskapacitet eller annat som kommunen kommer åt genom att vara kund hos säljaren.

Har då riskkapitalisterna något att erbjuda som kan matcha deras uppblåsta goodwillvärden? Alla är de uppenbarligen medvetna om att något måste ges tillbaka. Det kan man läsa på deras hemsidor.

 ”Eftersom vi finansieras av skattebetalarnas pengar har vi ett ansvar för att de används till en hållbar utveckling av vårt samhälle. Givetvis följer vi lagar, regler, förordningar, myndigheters föreskrifter, råd och rekommendationer. Dessutom har vi policys, riktlinjer, styrdokument, tydliga processer och rutiner som går utöver vad lagstiftarna anger”. Carema

”Vi på Attendo har ett enda tydligt uppdrag: att erbjuda bästa möjliga vård, omsorg och service varje dag. Genom att göra det visar vi också ett bra verksamhetsresultat”.

Men tyvärr, det är svårt att i riskkapitalbolagens räkenskaper hitta utvecklingskostnader av sådan volym att de kan tänkas bidra till någon nydanande utveckling i äldrevården. Valmöjligheter, kvalitetsförbättringar, smarta idéer, utbyte med andra branscher som möjliggör nya tankesätt och metoder sägs vara riskbolagens bidrag. I räkenskaperna ser man inga spår av sådant t.ex. i form av upparbetade utvecklingskostnader. I den stärkta kvalitetskontroll som nu alla efterfrågar borde därför även denna del utvärderas.

Vad gör revisorerna

För övrigt är det nog inte bara kommunerna som har skäl att utvärdera ”riskvårdbolagens” verksamhet och finansiella ställning. Deras revisorer har goda skäl att ta sig en funderare över om de immateriella tillgångarna har bokförts till rimliga värden. I den mån pensionskapitalet har placerats i de bakomliggande fonderna kanske även dess förvaltare bör ta sig en funderare tillsammans med kommunerna.   

 Läs också i SvD: Carema tung last för riskkapitalet

Be the first to comment on "Riskkapitalbolagen och kommunerna"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*