Reformen som förändrade mitt liv

1968. Ett år som så här i efterhand andas revolt, oro, frigörelse och kanske också porten till en ny tid. Lätt är det att tro, att det då fanns en öppenhet för det annorlunda och för nya synsätt. Dessvärre var det fortfarande en tidsperiod fylld med oförståelse och fördomar. Än i dag hänger många av dessa envist kvar.

1968. Detta år föddes jag. En liten snedvriden stel och svag flicka. Säkert en bedövande chockvåg av besvikelse och osäkerhet för mina biologiska föräldrar. I detta händelseförlopp fanns inget kristeam, inget stöd, inga hemsidor och inga föreningar som kunde ge kunskap och hopp. Istället en vårdapparat som såg praktiskt och ganska sakligt och kallhamrat på hela situationen.  De såg ett ungt par och ett krävande barn utan framtid. ”Glöm henne”, sas det. För år 1968 hade vi inte kommit så långt, som man skulle kunnat tro.

Jag tror detta bland annat har präglat mig. För i min vandring genom livet, en resa som i mina egna ögon varit väldigt positiv, har jag alltid strävat framåt. Mitt mål är hela tiden att spela huvudrollen i mitt eget liv. Inte någon som bara är ett objekt. Ett objekt man ”glömmer”, ”tar med” eller ”sköter om”. Inte ett objekt att lägga i ett fack. Inte ett objekt att gruppera och sätta etiketten ”svag” på. Utan en person med ett eget liv att leva.

Flera saker har påverkat mig, peppat mig och format den jag är idag. I tvåårsåldern blev jag adopterad in i min familj. En familj som visat att jag behövs, att jag har en betydelsefull roll och att jag har rätt att ta mig fram i livet. Leka, busa, studera, arbeta och vara i ett sammanhang som precis vem som helst. Min barndom var aktiv. Bästis med granntjejen, som var adopterad från Korea. Bilintresserade äldre bröder som tog med mig på allehanda äventyr. Ett liv utan alltför många begränsningar.

Jag har dock stött på mycket motstånd och misstro. Särskilt i ungdomsåren. Försäkringskassan som snabbt föreslog förtidspensionering när jag som förväntansfull tonåring började tänka på och drömma om framtiden. Jag märkte att förväntningarna var så otroligt låga på mig, trots att jag haft lätt för mig i skolan. Jag var helt oförstående inför detta. Besvikelsen var stor när Arbetsförmedlingen pratade om allt annat än jobb. Detta är svårt att tro idag när jag ser tillbaka på både juristutbildning och en lång bana inom arbetslivet. Jag är gift och är vad jag skulle kalla det ”lyckligt lottad”.

Det finns många som frågar mig varför jag är Folkpartist. Jag tror svaret finns att hämta just i denna bakgrund och i min starka drivkraft framåt. Jag har sett att om man inte blir sedd som en del av en grupp, utan som en individ, så finns möjlighet till flexibilitet som bäddar för fantastiska  lösningar anpassade för var och en. Ge alla bara de verktyg som är rätt för dem, så kan de flesta växa och utmana ingrodda fördomar och normer.

Folkpartiet ställer krav, sätter individen i fokus, värnar om trygghet och valfrihet. Och det är just där poängen ligger för mig. Jag vill se ett samhälle som värnar om alla, men som inte ser oss som objekt att styra och ställa över. Jag vill se personliga lösningar som jag själv är med och påverkar. De liberala värderingarna viskar lovande till mig: ”Vi ger Dig förutsättningar, så stå på dig, vi har förhoppningar och förväntningar vad gäller Dig”.

Folkpartiet tog i mitten på 90-talet initiativ till en reform som förändrat mitt liv fundamentalt. Den reform som på alla sätt förverkligade mina drömmar om självständighet. Den personliga assistansen. Från att ha varit beroende av andras hjälp och handräckning var jag nu äntligen fri och kunde påbörja mitt EGET liv. Trots att jag varit myndig och vuxen ett bra tag innan reformen kom, var det just med i och med denna reform som jag för första gången kände mig fullständigt hel, stolt och stark. 

Valfriheten inom välfärden är a och o för mig. Ingen annan än jag själv vet vad som är bäst för mig. Ingen ska kunna säga ”glöm henne” längre. Ler stort. ”Hon” vill absolut vara i centrum av sitt eget liv och bestämma själv.

Maria Mattsson

Folkpartiet Järfälla

Be the first to comment on "Reformen som förändrade mitt liv"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*