På ungdomars språk!

Många kommuner väljer idag att ta emot ensamkommande flyktingungdomar men fler borde ställa upp. Det är ett politiskt beslut om man ska välja att ta emot dessa ungdomar eller ej och ju bredare majoritet desto bättre, kan jag tycka. Det får dock under inga omständigheter beslutas att man ska ta emot dessa ungdomar bara för den goda sakens skull! Tyvärr kan man börja se tecken på detta.

Jag vet att jag sticker ut lite nu!

Men jag ser brister som man inte alltid har vetskap om när man ska fatta politiska beslut. Vad jag syftar och tänker på är bland annat hur dessa ungdomar placeras. Många gånger placerar man dem i några lägenheter eller byggnader som dessvärre råkade stå tomma för tillfället och dessa är ofta inte byggda för denna typ av verksamhet.

Niclas Erlandsson är Ordförande för Folkpartiet Hylte, 1:e vice Ordf Folkpartiet Halland och ledamot i Kommunfullmäktige i Hylte. Niclas arbetar också som god man för ensamkommande flyktingbarn.

Samtidigt ser jag ett bemötande- och attitydproblem i samhället både hos personal kring dessa ungdomar och hos goda män med mera. Dessa attitydproblem visar sig bland annat genom att man försöker utveckla en slags rutin kring dessa ungdomar, precis som om de alla skulle vara likadana. Detta är ju långt ifrån sant och varje ungdom är speciell, de ska bemötas med respekt och vördnad precis som vi själva vill bli bemötta.

Där är vi lika och det får absolut inte ifrågasättas!

Samtidigt kan jag fundera på hur vi tar hand om dessa ungdomar, det är ju ungdomar och ska så få vara. Den största skillnaden mellan oss och de ensamkommande flyktingungdomarna är att de har en bra mycket bredare erfarenhet, bredare kunskaper och större livserfarenhet än många av oss andra. Vi kommer nog inte ens i närheten av deras erfarenheter.

Jag är övertygad om att om vi ska lyckas ta hand om dessa ungdomar måste vi börja lyssna på dem. Vi måste börja prata på ungdomars vis och se dem som individer med olika behov. Vi kan inte hålla på med stuprörstänkande och regelverk som hämmar deras utveckling, utan måste istället uppmuntra och låta dem få utveckla den drivkraft och framåtanda som de besitter.

Vi ska veta att de har lyckats ta sig från länder där en del ungdomar vuxit upp med krig, de vet inte vad fred och frihet är. Många av dem har inga föräldrar i livet, befinner sig i ett helt nytt främmande land med ny kultur, nytt språk och konstiga människor som hellre sitter hemma och tittar på tv än umgås med folk. Ja, listan kan göras hur lång som helst på vad som är helt nytt och främmande för dessa ungdomar.

Så låt oss tala, hjälpa dem på ungdomars språk och som individer!

Niclas Erlandsson (Fp)

Be the first to comment on "På ungdomars språk!"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*