Ökande skillnader ett problem för liberal skolpolitik

I en färsk rapport konstaterar Skolverket att skillnaderna mellan skolors genomsnittliga betygsresultat ökat kraftigt under en följd av år. Elevsammansättningen på skolorna

Bo Winander Ordförande i Folkpartiet Järfällas styrelse.

betyder alltmer. Det innebär, enligt Skolverket, att vilken skola en elev går på har fått ökad betydelse.

 I rapporten konstateras att betydelsen av elevernas socioekonomiska bakgrund (läs: föräldrarnas utbildning) spelar fortsatt stor roll. Ökad betydelse har också andelen elever som är födda utomlands.

 Det som väckt mest uppmärksamhet i debatten om Skolverkets rapport är emellertid effekten av elevernas/föräldrarnas val av skola. Valfriheten innebär nämligen att elever med hög studiemotivation tenderar att samlas på vissa skolor medan samtidigt andra skolor tappar dessa elever.

 För liberal skolpolitik är Skolverkets rapport tankeväckande och bekymmersam.

 Skolan ska förutom sitt allmänna uppdrag att förmedla kunskaper och färdigheter till alla unga också neutralisera betydelsen av föräldrarnas studiebakgrund, ekonomiska förhållanden och utländsk bakgrund.

 Rapporten visar att vi inte bara är långtifrån det här målet utan dessutom att målet är mer avlägset.

 Att en förklaring till den oönskade utvecklingen är friheten att välja skola smärtar för en liberal som vill stå upp för både valfrihet och likvärdighet i skolan.

 Det som gör betydelsen av elevsammansättningen i skolor så viktig är, enligt Skolverkets rapport, betydelsen av kamratförväntningar och lärarförväntningar. De förstnämnda innebär att många kamrater med hög studiemotivation sporrar varandra till goda prestationer. Lärarförväntningarna kan dessutom komma att läggas på en högre nivå i en elevgrupp med många studiemotiverade elever. Det omvända gäller också och drabbar då elever på skolor med en annan elevsammansättning.

 Ökande skillnader i genomsnittsbetyg mellan skolor har skett samtidigt som svenska elevers resultat fallit i jämförande internationella undersökningar av t ex läsförståelse, matematik och NO.

Att en större andel svenska elever än tidigare är lågpresterare ligger i linje med ökande klyftor mellan skolorna i Sverige och stämmer med Skolverkets slutsatser om betydelsen av elevsammansättningen, kamrat- och lärarförväntningar.

 Samtidigt är det förbryllande att i samma internationella undersökningar är det en minskande andel svenska elever som placerar sig i topplägen jämfört med tidigare. Så borde det inte vara om man tar hänsyn till de ökande skillnaderna mellan svenska skolor. De ökade genomsnittsbetygen tycks inte ha fått genomslag i de kunskaper som mäts i de internationella undersökningarna.

 Skolverket diskuterar inte detta, men kan det vara så att de ökade skillnaderna mellan skolor egentligen bara skapar förlorare?

 Att elever i segregerade skolor med en stor andel elever födda utomlands, med språksvårigheter, ibland också lågutbildade föräldrar är förlorare när de mest studiemotiverade eleverna försvinner är lätt att förstå.

 Det är svårare att förstå varför inte ansamlingen av högt studiemotiverade elever med välutbildade föräldrar i vissa skolor ger genomslag i de internationella undersökningarna.

 Kanske ska man se rätten att välja skola som ett slags lotteri. I ett sådant är det möjligt att vinna högsta vinsten för var och en som deltar. Samtidigt vet vi alla att kollektivet lottköpare alltid är förlorare.

 De skillnader som Skolverket rapporterar på nationell nivå är fullt synliga också i Järfällas skolor.

 Om vi jämför niornas betyg 2011 med betygen 2002 har genomsnittsbetyget i Järfälla ökat med drygt fem poäng, vilket är ungefär samma ökning som i riket i stort. Skillnaderna mellan skolor har emellertid ökat dramatiskt under samma tid. När skillnaden i genomsnittsbetyg 2002 var ungefär 40 poäng mellan skolan med lägst respektive högst genomsnittsbetyg. är skillnaden 2011 ungefär 65 poäng.

 Den skola, Tallbohovsskolan, som 2011 hade lägst genomsnittsbetyg, låg 2002 i nivå med kommunens genomsnitt. Under åren som gått har emellertid elevsammansättningen i Tallbohovsskolan förändrats dramatiskt i riktning mot en allt större andel elever födda utomlands och dessutom har föräldrarnas utbildningsnivå sjunkit kraftigt jämfört med tidigare och jämfört med andra skolor.

 Hur kan en liberal skolpolitik hantera problemet med bristande och minskande likvärdighet och samtidigt slå vakt om rätten att välja skola?

 Det finns inga enkla lösningar. Låt oss vara ärliga att säga det.

 På ett område är vi redan starkt påverkande och det gäller de ekonomiska förutsättningarna. Skolor med stor andel elever som är utlandsfödda och har föräldrar med låg utbildning får avsevärt större resurser än andra. Det möjliggör t ex mindre klasstorlekar eller andra typer av stödjande insatser.

 Vi har inga direkta möjligheter att genom politiska beslut påverka kamratförväntningar och lärarförväntningar. Dock är båda dessa saker viktiga delar i det resultatförbättringsprogram som vi arbetar med i Järfälla. Men jobbet måste göras på varje skola. Lärarna måste hela tiden förvänta sig hög nivå på vad eleverna ska prestera.  Det måste också vara tydligt för alla elever att är man högt studiemotiverad ska man möta utmaningar på vilken skola man än går på. Det ska inte vara nödvändigt att byta till en annan skola.

 Vi måste också bli mycket bättre på att ta hand om utrikes födda elever.

 Till sist.

 Bra och dåliga skolor kan inte enkelt jämställas med skolor med höga respektive låga genomsnittsbetyg. Skolor har olika förutsättningar. Många studiemotiverade elever, födda i Sverige med välutbildade föräldrar gör skolans uppgift enklare.

 Skolor med annan elevsammansättning har en svårare uppgift och måste bedömas utifrån de förutsättningarna.

Bo Winander (FP)

Ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Järfälla

Be the first to comment on "Ökande skillnader ett problem för liberal skolpolitik"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*