Matsäck bidrar till socialt utanförskap

Den senaste tiden har en het debatt rasat kring matsäckens vara eller icke vara. På ena sidan har vi de föräldrar som anser att matsäcken av tradition ska göras hemma och som inte ser ett ekonomiskt hinder i detta. På den andra sidan har vi familjer som anser att det är skolans sak att tillhandahålla matsäck vid utflykter. Ofta framhåller dessa familjer att kostnaderna för matsäck är för hög och att skolan enligt lag ska vara avgiftsfri.

Debatterna kring de båda sidorna brukar oftast röra just ekonomi och de sistnämnda familjerna upplever att de andra inte kan sätta sig in i situationen när man lever på marginalen och varje krona räknas. I vissa förskolor och skolor kan också antalet utflykter vara många och således blir kostnaden för matsäcken snabbt hög.

Skolledningar och skolkökspersonal brukar inte vara sena på att stödja de som anser att familjerna själva ska göra matsäcken till eleverna. Från skolans håll så brukar argumentet främst gälla ekonomin och att det skulle bli för dyrt för skolan att göra matsäck. Ett annat argument som oftast förs av de verksamhetschefer som följer en särskild pedagogisk inriktning är att barnen/eleverna tillsammans med sina föräldrar ska göra matsäcken för att lära sig om mat och hur man packar sina matlådor i sin väska.  Att föräldrar tillsammans med sina barn oavsett ålder gemensamt skulle göra matsäck sker nog inte särskilt ofta. Vi lever i ett samhälle där varje ledig minut räknas och att gemensant göra matsäck ligger ofta en bit ned på prioriteringslistan. Matinköp, matlagning, läxor, städning, tvättning och bad av barnen anses nog ofta vara viktigare än att gemensamt göra en matsäck

Dessa pedagogiska argument är inte rimliga utan handlar mer om att förstärka de ekonomiska argumenten ytterligare.

Skolledningars sista och tyngsta bidrag till debatten är att skolorna då får sluta med utflykter av kostnadsskäl. Det är ett argument framtaget för att spela på föräldrars samvete. Vem vill vara den som förhindrar att barnen får gå ut i skogen, gå på museum eller besöka en 4H gård. När skolledningarna tar till detta argument så är ofta debatten slut då föräldrar inte har någon insyn i skolans ekonomi och därmed får svårt att ta debatten vidare. Vilka extrakostnader skulle då påföras skolan. Inköp av livsmedel, kostnad för personal och matlådor är de kostnader påstås tillkomma.

Jag vill hävda att just de ekonomiska förutsättningarna är ett av de starkaste argumenten för att skolan ska stå för matsäcken. Skolans inköpskostnader för mat är långt mycket lägre än de för föräldrar. Personalen i köken finns oftast redan på plats och det tar inte mycket längre tid att laga mat till skolmatsäcken och matlådor kan skolorna köpa in för ca 50 öre/st. En kock på en skola kan lägga upp och försluta matlåder till en hel skolklass på under 15 minuter och därmed försvinner också argumentet för tidsbrist.

Om skolan istället slutar med utflykter så ska dessa elever äta i skolan vilket innebär att maten ska, förutom att tillagas, även värmehållas. Tallrikar, bestick och glas ska diskas och mjölken ska hållas kyld. Att servera mat till en skolklass kräver  dessutom mer arbetstid än 15 min. Allt detta kostar mer än att köpa in matlådor och resulterar även i en negativ miljöpåverkan då det krävs mycket energi och kemikalier för att hålla igång en matsal.

Skolans argument med ekonomisk och pedagogisk bakgrund har därmed fallit på samtliga punkter.

Utöver debattens ekonomiska och pedagogiska argument så finns det ytterligare ett allvarligt argument som talar emot medhavd matsäck. Det handlar om det utanförskap som matsäcken orsakar. Barn till föräldrar som inte har de ekonomiska förutsättningarna riskerar att hamna i ett utanförskap i skolan då dessa elever inte alltid får med sig någon matsäck. Detta utanförskap kan drabba alla men ofta handlar det om barn till ensamstående mammor med lågavlönade arbeten eller till de som är arbetslösa. Kan man begära att en förälder som kämpar för att överhuvudtaget kunna ställa tillräckligt med middag på bordet ska göra matsäck till sina barn ibland flera gånger i veckan.

Är det rimligt att en skolledning med hjälp av ekonomiska och pedagogiska argument ska få makten att avgöra vilka barn som riskerar att hamna i utanförskap eller inte?

 

Anders Bengtsson

Husfar/kökschef och ledamot av Folkpartiet Järfällas styrelse