Krönika av Nikoletta Jozsa

Med anledning av Nikoletta Jozsas krönika i tidningen Nu den här veckan så publicerar vi krönikan i sin helhet här. Vi vill tacka tidningen Nu, besök gärna deras sida http://www.tidningen.nu/ 

När jag växte upp fanns det några familjer på min gata som inte hade det så bra. Familjer med alkoholproblem och annat missbruk. Flera av barnen i dessa familjer var mina vänner och jag fick ofta ta del av deras vardag. Ett minne som har bränt sig fast i mitt huvud var när jag gick hem till en av dessa familjer. Dottern i familjen var min kompis och hade bett mig om hjälp med att städa deras lägenhet. Socialen skulle komma och om de såg alla flaskor och trasiga möbler skulle de ta henne och hennes lillebror. Vi var elva år då och jag ville inte att min kompis och hennes lillebror skulle bli tagna av socialen. Vi städade hela den förmiddagen. Vi tömde flaskor, skurade bort rester från gamla fylleslag och busade med hennes lillebror. Jag minns det som en spännande dag, där vi tillsammans slogs mot något otäckt, socialen – och trodde att vi vann.

Idag inser jag förstås att det inte fanns några vinnare den dagen. Till slut blev min kompis och hennes bror omhändertagna och placerade i det som då kallades fosterhem, dagens familjehem. Jag har inte träffat dem sedan dess men har hört att det inte gått så bra för dem. Min kompis har idag ett grovt missbruksproblem och hennes lillebror har gjort några vändor i fängelse.

Varför gick det så illa för dem? Var det för att deras mamma hade ett missbruk? Var det för att de blev placerade hos en annan familj? Att flytta ett barn från sitt hem är ibland nödvändigt och då ska det självklart göras, men det ska inte vara den första och enda lösningen. Jag anser att placeringar av barn ska vara en sista utväg.

Omhändertagande av barn är ett av de största ingreppen man kan göra i en familj och detta måste vi respektera och vara ödmjuka inför. Vi har en skyldighet att tänka på barnens bästa och barn som placeras mår ofta inte bra.

Forskning har visat att omhändertagna barn och unga mår dåligt av att inte vara hemma med sin familj som de saknar och känner oro för. Det har också visat sig att barn som är placerade har mycket sämre skolresultat och mår både fysiskt och psykiskt sämre än barn som får vara kvar i sitt hem med sina föräldrar. Inom många socialförvaltningar är omhändertagande och placering av barn det främsta verktyget för att hjälpa barn som har det svårt.

Jag menar att det finns annan hjälp att få före en placering. Till exempel kan socialtjänsten använda sig av olikabhemmaplanslösningar, intensiv behandling på plats i hemmet är en sådan lösning. Denna metod innebär att socialtjänsten finns i familjen dygnet runt under en period och arbetar intensivt med familjens problem. Detta alternativ ger dels bättre resultat för familjerna, dels en ekonomisk besparing för kommunerna.

Det är vår skyldighet som socialliberaler att ge de bästa förutsättningarna till alla människor för att de ska kunna få ett värdigt liv. Vi måste värna om familjen, den enskilde och se till att alla andra alternativ prövas innan vi tar till den yttersta myndighetsutövningen av dem alla.

Kanske hade min vän inte haft ett missbruk idag om hon hade fått en hemmaplanslösning? Kanske hade hon levt ett ”normalt” familjeliv med egna barn som hade haft en ”normal” mormor och morbror.

Kanske.

 

Nikoletta Jozsa

vice gruppledare FP Järfälla och ledamot i socialnämnden

Be the first to comment on "Krönika av Nikoletta Jozsa"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*