Hemlöshet och politik – Gästkrönika av Daniel Lucas

Få saker är så förödmjukande som att tvingas tigga växelpengar eller gräva i soptunnor efter slängda pantburkar för att få ihop mat för dagen. Dessvärre är det en vardag för många, och en verklighet som vi inte får blunda för.

Förra veckan publicerade vi en intervju jag gjort med Nikoletta Jozsa, kommunpolitiker i Järfälla, som satte sig på Drottninggatan i Stockholm och tiggde för att öka sin egen förståelse för hur vardagen ser ut för dem som har det allra svårast. Den fick spridning.
Innan dagen var över hade DN Stockholm, P4 Radio Stockholm och The Local rapporterat om det, Bohuslänningen och Mitt i Järfälla följde därefter. Att Jozsas initiativ väckte sådan uppmärksamhet – DN Stockholms artikel spreds ungefär 1 000 gånger på sociala medier under torsdagen – är ett tecken på att många funderar kring situationen för hemlösa och tiggare.

Att en hemlös plockar burkar och ber om några slantar på tunnelbanan är inte nytt, men att se tiggare på gatan har på kort tid blivit vanligt i de flesta av Europas städer. Att säga att det blåser liv i frågan om vilket samhälle vi vill ha må låta som en sliten klyscha – för det är en klyscha. Men politikens grund är drivkraften att förändra, en evig strävan efter det goda samhället. Jag tror få inkluderar hemlöshet, utsatthet och tiggeri i den strävan.

Folkpartiet har länge visat att Sveriges liberala parti eftersträvar ett samhälle där landets mest utsatta inte tvingas sitta på gatorna och tigga till sig sitt levebröd. Erik Ullenhag lägger stort fokus på insatser för inkludering av romer, Birgitta Ohlsson har stridit för att den rumänska regeringen ska ta ansvar för att alla rumänska medborgare ska garanteras sina mänskliga fri- och rättigheter och Nikoletta Jozsa har lyft upp den utsatthet som tiggare lever i.

Omständigheterna som leder till att personer hamnar i en sådan situation varierar, men diskriminering i hemlandet, missbruk och fattigdom är vanliga faktorer. Att Folkpartiets ledande politiker markerar tydligt mot de faktorer som leder till utsatthet gör mig stolt som folkpartist.

Nästa steg är att garantera att alla i Sverige, oavsett bakgrund, har rätt till tak över huvudet, stöd för att bryta sitt utanförskap och påtryckningar för att EU-kommissionen ska markera tydligt mot Rumäniens bristande intresse för sina egna medborgare.
Ullenhags, Ohlssons och Jozsas agerande är ett kvitto på att jag satt mitt förtroende till rätt parti.

Daniel Lucas
Krönikan publicerades ursprungligen i Tidningen NU och återges här i sin helhet med tillstånd av krönikören.

Be the first to comment on "Hemlöshet och politik – Gästkrönika av Daniel Lucas"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*