Gymnasieskolans utmaningar

Jarfalla_Utbildningscentrum

Sveriges kommunala gymnasieskolor står inför en osäker framtid. Allt fler kommunala skolor drabbas av ekonomiska svårigheter med ökade kostnader och minskat antal elever. Ny teknologi och ökade krav från elever ökar också investeringskostnaderna i så gott som alla skolor.

För några år sedan var de kommunala gymnasierna i stort sett det enda du kunde välja och då var också gymnasieskolor inom den egna kommunen det eleven hade att välja på. Detta ställde större krav på kommunerna att erbjuda allt fler gymnasieutbildningar med olika inriktningar inom den egna kommunen. Kommunerna byggde gymnasieskolor med tusentals elever. På dessa gymnasieskolor fanns alla tänkbara utbildningar, utrustningar och personal. Gymnasieskolan blev en central plats där ungdomar lärde känna andra ungdomar från hela kommunen.

För några år sedan började de privata gymnasieskolorna snabbt öka i antal, mindre och specialinriktade gymnasieskolor, inte sällan centralt placerade, lockade till sig elever just pga. specialinriktningarna. Dessa privata aktörer förstod att de måste marknadsföra sig kraftigt gentemot de kommunala grundskolorna för att få elever. Gymnasieskolorna stod plötsligt inför en konkurrent med ekonomiska intressen, erfarenheter av marknadsföring från näringslivet och med stora krav på att leverera resultat snabbt.

De privata aktörerna skaffade sig lokaler anpassade efter en viss mängd elever och då ofta i kontorsbyggnader. Skulle antalet elever minska så fanns också möjligheten att minska lokalerna och därmed minska driftskostnaderna. Då driftskostnaderna kan hållas nere kan de nya gymnasieskolorna också satsa mer pengar på den senaste utrustningen, teknologin, skolböcker och också ta in föreläsare och lärare från näringslivet. Allt detta för att övertyga elever att välja det privata alternativet istället för det kommunala.

Nu är privata gymnasieskolor inte längre någon nyhet och de kommunala gymnasieskolorna har haft ett antal år på sig att skaffa kompetensen för att marknadsföra sig bättre. Kvar återstår ett antal problem. Ett av dessa problem är de stora lokaler som skolorna har. Lokalytor som för några år sedan var ett måste för att möta behovet av olika inriktningar och elever är idag ofta av ondo. Lokalytor som måste värmas upp och ses efter oavsett om det går 15 eller 30 elever i klassrummet. Många gånger har skolorna också stora allmänna ytor som precis som klassrummen ska värmas upp och ses efter. Detta samtidigt som skolorna byggdes för många år sedan och inte alltid längre känns varken moderna eller trygga.  Medan de kommunala gymnasieskolorna värmer upp och renoverar lokalytor kan de privata aktörerna erbjuda bättre utbildningsmaterial, specialinriktningar och lokaler.

Runt om i landet står kommuner för utmaningen att renovera miljonprogrammens lägenheter. Men dessa lägenheter har också hyresgäster när renoveringen är klar. När de stora gymnasieskolorna som har byggts i miljonprogrammens kölvatten behöver renoveras dyker det upp ett problem som inte tidigare har funnits. Brist på elever. Skolorna får en elevpeng som bl.a. ska betala lokalkostnader men om antalet elever minskar på en gymnasieskola minskar också skolans möjligheter till underhåll. För kommunerna blir det som att renovera allmännyttans lägenheter trots att det saknas hyresgäster.

Frågan man måste ställa sig är om kommuner som växer kraftigt likt många kommuner runt storstäderna har råd att behålla gymnasieskolorna som tar upp central och mycket attraktiv mark i stora byggnader. Kommer kommuner i framtiden välja att sälja ut marken och skolbyggnaderna och använda vinsten till att öppna gymnasieskolor i byggnader med lägre driftskostnader? En fråga som berör kommunens historia och stolthet och samhällets syn på gymnasieskolan. Men också en fråga om anpassning till marknaden.

 

Be the first to comment on "Gymnasieskolans utmaningar"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*