Gästbloggare – En väktares vardag

En väktares vardag beskrivs inte lätt. Du kan fråga 100 väktare och du får 100 olika versioner om hur deras vardag ser ut. En väktare i Stockholm har ett jobb som skiljer sig i mångt och mycket från en i Haparanda eller Skanör. Det som dock är gemensamt är att det i grund och botten är ett serviceyrke. Gemene man kanske inte tänker på en väktare på så sätt men då du ligger och sover så håller väktare koll på din arbetsplats. Inte bara försvårar eller förebygger inbrottsförsök utan även ser till att kaffebryggaren som siste man på kontoret glömde stänga av inte orsakar en brand. Eller att diskmaskinen inte förorsakar en översvämning. Många små kommuner ute i landet har lagt över nästan hela sin kommunala jourservice på väktarbolag. Där ska väktarna, förutom vara kunnig inom lagar och larmanläggningar, vara elektriker, rörmokare, låsmästare, glasmästare och åka först på brandlarm. Kommunens trygghetslinje går antingen direkt till väktarens telefon eller via en larmcentral. Alla möjliga jobb kan dyka upp. En ung kvinna känner sig osäker på vägen mellan bussen och sitt hem och ringer för att få eskort. En äldre kvinna har strömavbrott och behöver väktaren för att kolla huvudsäkringen nere i källaren. En familj har problem med grannen som har en högljudd fest trots att klockan är mitt i natten. Allt ska väktaren klara av. Oftast ensam.

Örjan Andersson är 38 år och bor i Järfälla. Örjan är invald i Folkpartiet Järfällas styrelse som ersättare och arbetar som larmoperatör. Andersson har arbetat i väktarbranschen sedan 1998.

I storstan är livet annorlunda. Där är det mer styrt av olika ronder och att åka på inbrottslarm. Här är väktaren dock sällan ensam på de svårare jobben. I Stockholm åker t.ex. väktare aldrig ensam på inbrottslarm efter klockan 20:00. Vid så kallad störningsjour åker man också två stycken.

Vad får och får inte en väktare göra? I stort sett samma som varje enskild människa i vårt land får. Väktaren får be om legitimation men kan inte kräva. Väktaren får gripa men bara på bar gärning eller på flyende fot (d.v.s. om man kommer på någon begå ett brott eller om personen är på flykt från begånget brott). Detta gäller dock bara om det i brottets straffskala finns med fängelse som påföljd. Det samma gäller för gemene man. Den stora skillnaden mellan civilperson och väktare är att väktaren har ett förstärkt rättskydd. Med det menas att om du slår en väktare så är det inte misshandel, det är våld mot tjänsteman och straffet kan bli högre.

I massmedia tar man alla anställda av ett säkerhetsföretag och kallar dem för väktare. Även de som syns ute i tunnelbanan och i kollektivtrafiken i övrigt. Men det är fel för det finns väktare, skyddsvakter och ordningsvakter. De kan ha samma arbetsgivare men HELT olika arbetsuppgifter och befogenheter.

En skyddsvakt är en väktare som har ett skyddsobjekt som sitt fasta bevakningsobjekt. Ett skyddsobjekt är en anläggning som är av vikt för totalförsvaret. Ett exempel är t.ex. kärnkraftsverken. En skyddsvakt är oftast beväpnad. Skyddsvakt har, på sitt objekt, högre befogenhet än polisen. En skyddsvakt får gripa på misstanke. Gärningsmannen behöver alltså inte ha utfört ett brott utan om skyddsvakten misstänker att brott ska utföras kan han/ hon alltså gripa.

En ordningsvakt är även den anställd hos ett säkerhetsföretag men får sin befogenhet av polisen. En ordningsvakts befogenhet gäller endast på det som antingen säkerhetsföretaget eller ordningsvakten själv fått förordnande på av polisen. Det står väldigt noggrant beskrivet i objektsförodnandet exakt hur långt vaktens befogenhet gäller. På t.ex. Stockholms Central finns det exakt beskrivet i meter hur långt utanför dörrarna som befogenheterna gäller.

Ordningsvakter är alltså en förlängning av polisens långa arm. På sitt objekt så har vakten hand om ordningshållningen. I t.ex. tunnelbanan och på pendeltågen gäller järnvägslagen och den är bl.a. stenhård mot onyktra personer. Så fort det är ett tågspår inblandat så anses det som ”farlig miljö” och att vara onykter där ses inte med blida ögon av lagen. En person som inte är kapabel att ta hand om sig själv ska avvisas eller i värsta fall avlägsnas.

I övrigt är det ordningshållning för att allmänheten ska kunna nyttja platsen utan att störas av personer som inte lärt sig hur man sköter sig på offentliga platser.

Polisen och länsstyrelsen är de som bestämmer och reglerar väktarvärlden. Allt från hur uniformen ska se ut till hur vissa saker ska utföras. På Rikspolisstyrelsen utfärdar man något som heter FAP. Det står för föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet. I många fall berörs även väktarens vardag av dessa FAP:ar. Ett exempel på det är då Rikspolisstyrelsen bestämde att väktare inte får åka på störningsjour. Det vände och vreds på den där texten (FAP 579-2) och det man kom fram till var att just störningsjour är ett polisjobb och väktare ska inte utföra polisens jobb. Ordern gick ut att väktare ska åka till aktuell adress, höra om det faktiskt är en aktuell störning och sedan ringa polisen som skulle få knacka på dörren och be dem sänka volymen. Många väktarbolag löste det genom att väktaren fick sätta på sig en väst över sin uniform och sedan plinga på dörren, som civilperson, för att be dem sänka. Facket gillade dock inte det eftersom då stod väktaren utan det förstärkta rättskyddet.

Så väktarbranschen är en djungel och det är inte lätt att hålla reda på allt. Men jag hoppas att man i alla fall i framtiden kan skilja på ordningsvakt och väktare.

3 Comments on "Gästbloggare – En väktares vardag"

  1. Riktigt bra skrivet och intressant. Jag hade inte en aning om allt det där och skillnaderna.

  2. Intressant läsning. Ingen aning om hur det förehåller sig inom olika väktare. Bra beskrvning av det.

  3. Raili Buresund Ahlfors | 22 februari, 2012 at 11:06 | Svara

    Mycket intressant att läsa om en vöktares arbete! Välkommen in i styrelsen!

Leave a comment

Your email address will not be published.


*