Ekonomiskt bistånd och äldreomsorg i Sveriges kommuner

Som vi tidigare berättat om på vår blogg har den s.k. Utjämningskommittén nu lämnat sina förslag till regeringen. De finns redovisade i betänkandet Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala skatteutjämningen SOU 2011:39.

Betänkandet innehåller, utöver förslagen till regelförändringar, en rad intressanta fakta och resonemang. I dag återger vi följande från den sociala verksamheten.
Om barnfattigdom: Betydande riskfaktorer för ofärd bland barn är arbetslöshet och hushåll med långvarigt ekonomiskt bistånd samt föräldrar med låg utbildning.
Om ekonomiskt bistånd: Även om kostnadsskillnaderna inom individ- och familjeomsorg har jämnat ut sig över landet visar Socialstyrelsens jämförelsetal för socialtjänsten att kostnaderna fortfarande är högst i storstäder och större städer.
Höga kostnader för individ- och familjeomsorg speglar ett utanförskap som i mångt och mycket beror på annat än befolkningens härkomst. En högre andel invånare med utländsk härkomst betyder inte att kostnaderna för individ- och familjeomsorg är högre, snarare gäller enligt utredningen det motsatta. Skillnaden mellan kommunerna när det gäller andelen bidragstagare förklaras till 90 procent av andelen arbetslösa utan ersättning medan endast 30 procent av skillnaden i kostnader förklaras av arbetslöshet. Det är försörjningsbördan eller bidragstidens längd som huvudsakligen förklarar kostnadsskillnader kommunerna emellan. 
Om äldreomsorg: Kommunernas socialtjänst har omprioriterat resurser från äldreomsorgen till handikappomsorgen. Medan standarden inom handikappomsorgen har fördubblats sedan mitten 1990-talet har äldreomsorgens resurser – givet det demografiska behovet utifrån 1994 års standard – reducerats med knappt 20 procent.
Sedan 1970 har andelen 65-åringar och äldre av befolkningen ökat från knappt 14 procent till 18,5 procent vid årsskiftet 2010. Andelen 65-åringar och äldre väntas öka till 22,6 procent 2030.
Andelen 65-åringar och äldre som är födda utom Norden svarar mot drygt 6 procent.
I kommuner där de yngre i arbetsför ålder flyttar ut medan de äldre blir kvar blir ålderspyramiden ett stort arbetsmarknadsproblem. I en särskild rapport från den s k Ansvarskommittén finns beräkningar som indikerar att i vissa kommuner behöver 50 procent av den arbetsföra befolkningen arbeta inom äldreomsorgen 2030 om dagens standard ska kunna upprätthållas.
I Järfälla är nu andelen 65 år och äldre 16 procent, alltså något lägre än rikets 18,5 procent. Jämför med t.ex. Pajala där andelen är 30 procent.
Lars Bergstig (FP) Gruppledare

Be the first to comment on "Ekonomiskt bistånd och äldreomsorg i Sveriges kommuner"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*