DET NYA AFRIKA – ett annat perspektiv än det vi är vana vid

Inge Gerremo (FP) skriver i Frisinnad tidsskift.

I senaste numret av Frisinnad Tidskrift finner vi en recension av Erika Bjerströms bok, Det nya Afrika. Denna är skriven av Inge Gerremo, medlem i Folkpartiet Järfälla. Här nedan återfinner ni hans recension i sin helhet.

När Erika Bjerström, välkänd journalist på SVT, mötte en barfota masajkvinna på en liten boplats, en sk manyatta, i Kenya och tänkte ställa de vanliga frågorna om fattiga människors liv, förändrades i en hast hennes bild av Afrika. Pärlhalsbandet som hon förärades med av kvinnan visade sig vara ett sådant som kvinnorna i området numera exporterade över hela världen och med alla de kontakter det krävde. Min världsbild förändrades totalt, skriver hon inledningsvis i sin nyligen utkomna bok Det nya Afrika, utgiven på Weylers förlag.

Boken återknyter till de förhoppningar som fanns i samband med självständigheten för många av de afrikanska länderna på 60- och 70-talet. Med facit i hand, var det naivt att tro att det skulle vara möjligt att redan då förverkliga alla de ambitioner som fanns. Problem och hopplöshet tornade istället upp sig. Särskilt de återkommande katastroferna passade media ganska bra att rapportera om och på liknande sätt formades en stor del av biståndet.

Det var mot den bakgrunden Erika Bjerström kom i kontakt med denna mytomspunna kontinent med stora problem men också framtidsmöjligheter.

Fokus på de fattigaste människornas behov hade format författarens bild och det var om detta hon förväntades rapportera.

Inför kommande resor började hon istället förbereda helt andra frågor och uppsöka andra miljöer i detta nya Afrika, som hon blev alltmer varse. Fattigdomsproblematiken består förvisso med alla dess problem och utmaningar, men, det finns också andra bilder att visa.

Genom ett intensivt resande i Afrika har Erika Bjerström skaffat sig en unik överblick över vad som pågår i olika hörn av denna enorma kontinent. Av detta blir det ögonblicksbilder som ibland kan verka väl ytliga. Det finns helt naturligt en komplexitet i den afrikanska utvecklingen som inte kan komma fram i en bok av det här slaget. Men den går det att läsa också på annat håll. Det spännande med Erika Bjerströms skildring är att den tar med oss på en resa genom dagens Afrika som få av oss riktigt känner till.

I boken beskriver Erika Bjerström hur hon ser ett Afrika som reser sig och har möjlighet att bli en framtidens kontinent. Barnadödligheten minskar och alltfler går i skolan. Idag håller 22 av 48 länder demokratiska val och antalet statskupper har halverats. Här finns numera ett gryende näringsliv och när vi hör om kraven på högre arbetslöner i Sydostasien kan vi ana hur de globala textilföretagen alltmer börjar snegla på Afrika som en kommande leverantör.

Många afrikanska länder, inkl den afrikanska unionen, har alltmer omfamnat de sk BRICS-länderna (Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika) där de slipper Västs pekpinnar om demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljö. Samtidigt framgår av författarens möten med afrikanska politiker, affärsmän och andra att det också finns en viss oro över att översvämmas av billiga konsumtionsvaror från bl.a. Kina, som det skulle vara naturligt för afrikanska företag att producera.

Erika Bjerström kommer gång på gång i sin bok in på min egen käpphäst, dvs ingen afrikansk utveckling utan att jordbruket utvecklas. Hon återger folkhälsoexpertens, Hans Rosling, något tillspetsade uttalande för ett tag sedan, att fattiga inte kan äta rösträtt. Snarare är det så att mat behövs för att kunna kämpa för den viktiga rättigheten och göra något av den. Varför denna rädsla från Väst att ägna kraft åt tillväxtfrågorna och inte minst de som rör jordbruket? Nu tar i stället sådant samarbete fart tillsammans med nyssnämnda BRICS-länder.  Författaren ger samtidigt ett exempel på hur den holländska regeringen helt tänkt om i den här frågan och nu satsar på handel i stället.

I boken ges en hel del utrymme åt jordbrukets roll, såväl problem som möjligheter. Tänkvärt är att läsa om hur de framtående afrikanska forskarna Fantu Cheru och Calesteous Juma ser på framtiden och den roll de ser jordbruket behöver spela. Inte minst viktigt ser de behov av att förstärka högre utbildning och forskning. Utan en sådan solid bas måste de afrikanska länderna ständigt förlita sig på andras kunnande. Författaren diskuterar den enastående utveckling Malawi lyckades åstadkomma under några år inom jordbruksområdet med enkla medel och då landet kunde fördubbla sin livsmedelsproduktion.  Att det sedan gäller att säkra såväl långsiktighet som hållbarhet är en viktig lärdom, men exemplet visar på vad politikers vilja och bönders ambitioner kan åstadkomma. Afrika står inför stora utmaningar som kräver betydande investeringar inte minst inom jordbruket. Särskilt viktigt är då att berörda länder och deras invånare har full kontroll över vad som sker.

Ett särskilt orosmoln ser Erika Bjerström i den ökande religiösa fundamentalismen i kölvattnet av att många länder hittills misslyckats i arbetet med att bekämpa fattigdomen. Även här krävs stora satsningar på utbildning för att åstadkomma förändring.

Avslutningen i låter författaren oss träffa lantbrukarparet John och Ruth i Kenya och höra om deras drömmar inför framtiden. Erika Bjerströms tolkning från sitt möte med dem är följande:

”Den dag John och Ruth har råd att köpa konstgödsel och en traktor, när de fått tillgång till den senaste forskningen och därmed nya, mer torkresistenta grödor, när de fått elektricitet, kan skicka sina barn till skolan, har råd att köpa en lastbil så att de kan sälja sin spannmål i närmaste stad, då finns det nya Afrika för alla.”

Jag kan bara hålla med, möjligen med tillägget att min tro på producentkooperationens möjligheter leder mig till olika samverkansformer vad gäller användningen av traktorer och lastbilar. Till detta kommer den absoluta nödvändigheten att på sikt skapa verkligt hållbara jordbrukssystem.

Att få Johns och Ruths drömmar att leda till handling och praktiska resultat är det som räknas. Erika Bjerström visar i sin bok att Afrika inte längre bara är ett offer för andras ambitioner utan också är på väg att forma sin egen utveckling.

Inge Gerremo

Expert på afrikanska lantbruksfrågor, tidigare lantbruksråd och ansvarig för jordbruksfrågor i Sida

Be the first to comment on "DET NYA AFRIKA – ett annat perspektiv än det vi är vana vid"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*