Betraktelser från USA – Republikaner, Republikaner

Republikanerna kommer inom några månader att ha utsett den person som skall utmana Obama om posten som president. Vissa kandidater är direkt skrattretande, andra mer skrämmande.

Vi har Rick Perry, guvernör i Texas, som framhärdar i sin gammalmodiga ”Borta med vinden”-stil. Han tycker om att prata traditioner och vad han anser Amerikas storhet vilar på; fri företagsamhet och kristna familjevärderingar. Vid första anblicken verkar han inte så ryslig men så börjar han prata… Kostnaderna i Washington skall skäras i genom att lägga ned eller kraftigt begränsa ett antal departement, däribland de som handhar miljöskydd och utbildning. Ingen skatt på vinster på värdepapper. Skolorna skall få undervisa i kreationism om de vill. Global uppvärmning är en myt. Homosexualitet är en synd. Och så vidare… Underhållningsvärdet på en debatt med Rick Perry är högt, dock. Ett numera klassiskt ögonblick då han inte kunde minnas vilka departement det är han vill lägga ner har gett upphov till uttrycket ”oops moment”. Det var nämligen med det ordet han sammanfattade sitt totala hjärnsläpp. ”Oops.” Som om han tappat en bit stek på golvet.

Rick Santorum

 

En annan skojig kandidat är Rick Santorum. Om man tycker Rick Perry verkar en smula extrem är man bara halvvägs till Rick Santorum när det kommer till ärkekonservatism. Washington Post skrev: “Santorum was a tea party kind of guy before there was a tea party.” Jag är inte säker på att det var menat som en komplimang men det verkar som om han själv uppfattade det så. Santorum predikar högljutt om Amerikas supremati i världen och slår obönhörligt ner på bögar, liberaler, muslimer, socialister och alla som motsätter sig rätten att bära vapen. Han har starkt stöd bland den aggressiva ultrakristna högern som helst inte vänder andra kinden till. Hans aggressiva budskap har lett till en hel del ogillande bland landets homosexuella. En internetkampanj kallad ”spreadingsantorum.com” har gett ordet santorum en intressant innebörd. Googla gärna, men drick inte milkshake när ni läser definitionen.

I skrivande stund har årets första ”caucus” just avslutats i Iowa och rösterna är räknade. Lite otippat vann Mitt Romney med 8 röster över just Rick Santorum. En annan nyhet är att Michelle Bachmann ger upp sin kampanj. Lite trist för alla satiriker men så länge Santorum är kvar i racet finns där gott om komik att hämta.

Det lustiga med hela detta skådespel är att det verkar gå ut på att hitta ett alternativ till Mitt Romney. De flesta verkar inse att det inte kommer att ske men man fortsätter desperat söka in i det sista. Mitt Romney är den rikaste av kandidaterna och den som har flest inflytelserika vänner. Detta spelar en väldig roll under själva kampanjen då det är dyrt att smutskasta sina opponenter under bästa sändningstid. En konstruktion man använder sig av för detta syfte kallas en ”Super Pac”. En Super Pac kan ta emot obegränsat med kampanjpengar skattefritt för att användas till att stödja en kandidat eller krossa en annan. Detta så länge den inte är direkt ansluten till en kandidat. Här är ett talande exempel på vad man kan använda dem till:

Det gick ganska bra för Newt Gingrich. Ett tag. Sedan drog Mitt Romneys hejdukar igång ett besinningslöst korståg av TV-annonser där man fullständigt demolerade karlns rykte. Och skada gjorde det. Newt Gingrich halkade tillbaka rejält. Han har heller inte råd att slå tillbaka med samma kraft.

Mitt Romney

Så varför söker republikanerna fortfarande med ljus och lykta efter alternativ till Mitt Romney? Trots allt så verkar han vara den perfekta kandidaten. Han är stilig, vältalig och har goda kristna värderingar. Han talar sig varm om Amerikas välförtjänta status som frihetens och möjligheternas land. Denna status som har blivit skadad genom Obamas socialistiska policy. Han vill ta tillbaka landet från den onda vänstern och göra det till världens mest framgångsrika nation. Igen. Han låter som en romersk kejsare allt som oftast. Så varför, varför får han inte en solklar majoritet av de republikanska väljarna. Jag vet inte men jag gissar att det har att göra med att han är mormon. Yup. Mormon. Ni vet de där supertrevliga killarna i kortärmad vit skjorta och svart slips som knackar dörr och sprider budskapet om Joseph Smith som den moderne frälsaren.

Religionsfrihet i all ära men det verkar som om det finns en gräns för vilka sekter som är helt rumsrena. Jag väntar med spänning på att se om Amerika är redo för sin första mormonpresident.

Thomas Bergstig Artist, musiker och egen företagare i Branson, MO.

Be the first to comment on "Betraktelser från USA – Republikaner, Republikaner"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*