Betraktelser från USA – Herman Cain

Att som svensk vara bosatt i den mer konservativa delen av USA har sina fördelar. Jag beskådar det synnerligen humoristiska politiska spelet från första parkett, omgiven av karaktärer jag tidigare bara sett på Jerry Springer. Mediernas uppmärksamhet är riktad mot presidentvalet 2012 och kretsar således just nu kring republikanernas alla (o)tänkbara kandidater. Det är som en säsongsfinal av American Idol – de är alldeles för många och de låter ungefär likadant.  De försöker trumfa varandra med översimplifierade förskolelösningar på Amerikas ekonomiska predikament, de skryter om vem som är mest Israel-vänlig, vem som avskyr homosexuella mest och vem som är mest religiös (Inom valfritt kristet samfund, det vill säga. Andra religioner göre sig inget besvär.) De är xenofobiska patrioter och vapenviftande sekterister som i olika grad vill motverka globalisering, vetenskapliga framsteg och upplysning. Som åskådare skrattar och gråter man om vartannat och varje nyhetssändning är som en förlängd upplaga av ”Snacka om Nyheter”. Som en kamrat uttryckte det; ”I’m watching FOX News for laughs and Comedy Central for news.”

Jag brukade undra hur det kom sig att George W. Bush lyckades bli nominerad och dessutom vald till president i ett av världens mäktigaste länder i två hela perioder. Nu när jag sett republikanernas startfält för nästa års val undrar jag inte längre. Jag tänkte i en serie bloggar beskriva mina upplevelser av ett land där Sarah Palin inte är en kuriositet, utan potentiell president.

En storfavorit hittills har varit Herman Cain, så jag skulle nedan vilja hylla hans insats.
Till alla satirikers förtret avslutade Herman Cain, tidigare CEO för ”Godfather’s Pizza”, nyligen sin kampanj. Han var en aldrig sinande källa till skratt och förskräckelse. Han var pizzamagnaten som talade ett språk folk förstod. För republikanerna var han ett utmärkt bevis på att de har stöd även hos den svarta delen av befolkningen. Det humoristiska låg i hur t.ex. Ann Coulter framhöll Cains hudfärg gentemot Obamas: ”Our blacks are better than their blacks”. Whoopi Goldberg kommenterade med:”I didn’t know we were anybody’s blacks? I thought I was free but damn it, I found out again…”

Herman Cain blev populär genom sin superenkla skatteplan 9-9-9 samt sin tolkning av John Lennons “Imagine” med texten “Imagine there’s no pizza”. Hans musikaliska talang talar för sig själv men skatteplanen 9-9-9 kan möjligen tarva en förklaring. USA´s komplicerade skattesystem skulle ersättas med följande: 9% Business Flat Tax, 9% Individual Flat Tax och 9% National Sales Tax. För de flesta är det tämligen uppenbart att detta skulle leda till högre skatter för låginkomsttagarna och ännu lägre skatter för de snuskigt rika. Hur kommer det sig då att en mängd människor tycker att det låter som en bra idé? För att det är begripligt och enkelt. Det, och att det känns bekant från ett populärt dataspel: SimCity 4. Om Herman Cain fick sin inspiration därifrån får vi nog aldrig veta men lite nervös blir man…
Homofobi spelar en extra stor roll den här valrörelsen efter debatterna kring ”Don’t Ask, Don’t Tell”-policyn. Cain tror fortfarande att homosexualitet är ett medvetet val och därmed en synd. Denna åsikt har visat sig vara synnerligen svårförenlig med den totala lojalitet gentemot de amerikanska soldaterna som förväntas av varje presidentkandidat. Hur gärna de än vill så kan de inte förneka det faktum att en del av de unga människor som offrar sina liv för USA är gay. Därav det starka stödet för ”DADT”. Prata inte om det så slipper vi ta ställning till det. 


 

När Herman Cain under en intervju med Milwaukee Journal Sentinel Editorial Board fick frågan vad han tyckte om Obamas insats i Libyen vred han sig som en mask, kallsvettades och pratade nonsens i flera minuter. Det var uppenbart att han inte hade en susning om ämnet vilket han naturligtvis inte kunde erkänna. Således valde han istället att flytta runt stolen han satt på mumlandes lösryckta meningar. Allt i ett desperat försök att få journalisten att ge honom fler ledtrådar om vad han borde svara.
I ett tal I Tennessee i oktober slängde han ur sig att USA borde bygga ett elektriskt stängsel på gränsen till Mexico för att steka alla som försöker ta sig in i landet illegalt. Då han blev ganska hårt ansatt för detta hävdade han sedermera att uttalandet var ett skämt. Jag tror dock inte någon som sett dessa videoklipp tycker Herman Cain ser särskilt skämtsam ut. Dessutom var han noga med att påpeka att ifall någon annan tyckte det var en bra idé med ett elektriskt stängsel var han villig att diskutera det seriöst. 

 

Det som fick Herman Cain att ge upp sin kanditatur hade dock ingenting med hans politiska budskap eller (in)kompetens att göra. Det var en uppsjö av skandaler som fick honom på fall. Inledningsvis började det med en kvinna som hävdade att hon blivit sexuellt trakasserad av Cain efter att ha arbetat för honom. Hon följdes snart av flera och det hela kröntes med en påstådd 13-årig kärleksaffär bakom ryggen på hans fru. Detta ses inte med blida ögon av en nation som håller äktenskapet och familjen för heliga institutioner.  

Herman Cain kan tyckas extrem i både åsikter och utspel men han hade ett starkt stöd hos de republikanska röstberättigade. Och, i ärlighetens namn, galnare kandidater än han är fortfarande kvar i racet. Frågan är hur nervösa vi övriga världsmedborgare borde vara. Herman Cain må vara en eliminerad risk men om Rick Perry, Michelle Bachmann eller Rick Santorum verkligen skulle bli USA:s nästa president är jag rädd för att vi gör bäst i att skynda på sökandet efter andra beboeliga planeter.


Thomas Bergstig
President, DDFS Entertainment, Inc.
JEERK

1 Comment on "Betraktelser från USA – Herman Cain"

  1. Ja vi ska nog vara glada att vi bor i Sverige med våra sansade (!!??!) politiker.

Leave a comment

Your email address will not be published.


*